En kväll med hästarna

Har tillbringat 1,5 timme i stallet. Det är roligt göra. Jag gillar att köra skottkärra, fodra och vattna. Russen var inte så mycket att borsta på eftersom det känns taskigt att platta till pälsen när dom rest den så att den står rakt ut mot kylan. Det är häftigt hur dom klarar sig.

Fia och Herkules var det desto mer att borsta på. Dom har stått inne en stor del av igår och idag så det var spån från topp till tå. Fia blir socialare för var dag som går och hon och Herkules är som klippt och skurna för varandra. Inga sura miner utan dom bara gullar med varandra.

Det ända som blivit knäckt av kylan hittills är tömringen på däckeln till finselen. Det var ju lite onödigt förståss. Nu längtar jag bara efter lite mindre kallt så att det går att göra nåt igen.

Jag tror att dom fryser och trycker in småhästarna i stallet.
Russen förstår inte meningen med att vara under tak och kräver sig ut igen.
Yra drar en lättnadens suck och rullar ett varv i snön när hon är fri.
Jag borde ha lärt mig vid det här laget. Ett par extra kärror med mat och det går ingen nöd.

Har testat utrustningsstorlekar på Fia och hon är verkligen byggd som en tax, en nordsvensk travartax. Förhoppningsvis kan en annan typ av träning än den hon fått hittills göra att hon upplevs lite annorlunda om några månader. Hon har iallafall anpassat sig bra och Herkules bara älskar henne och vill stå nära han kan. Jag tror att hon kan bli en alldeles utomordentligt fin och bra häst. Fast det är hon ju redan.

Tömkörde Knubben ute med lokselen på. Han tyckte det var tokroligt och var pigg som bara den. Det var länge sen vi gjorde den typen av jobb. Det är fränt att få en liten föraning om vad som komma skall ifrågan om dressyr på lång töm. AR-träningen har verkligen gett oss en fantastisk grund att stå på och att fortsätta jobba vidare med. Sen blir det ju inte sämre av att få äga en ponny som Knubben, han har en arbetsmoral och vilja att försöka som är helt otrolig.

Mylta var också ute en sväng. Med loksele och bjällerkrans. Hon var lite bekymmrad över ljudet till en början. Det blev mest träning i att gå dit matte säger då det var en hel del störningsmoment i farten som hästar som ideligen ropade efter henne, hundar, traktorer, rök av en eld och klättrande barn. Nyttigt för henne.

En annan spännande sak har ju också hänt. Förslaget till stallritningen har kommit och vi ska nu tycka till. Tänk att det verkligen är på gång!!

Nya tider

Fina Lina har åkt hem idag. Det var lite sorgligt, hon har ju ändå varit hos oss länge. Ungefär 1,5 år har vi haft äran att ha henne som "vår".

Fia flyttade från russen och in hos Herkules och verkade finna varandra omedelbart. Panna mot panna har dom delat på höhögarna.

En blå dag

I vinande snö gav vi oss ut. Herkules gick som en klocka och bjöd sin nye ryttare på flera fina galopper. Jag och Fia fick nöja oss med rask trav i pudersnön.

Demilia fastnade också på bild. Hon är chefsa i hagen och ser till att alla vet sin plats och framförallt vilka höhögar hon äger.

Sista turen för året.

En härligt nyårsritt blev det så här i slutet av 2009. Vi pulsade lössnö. Det gäller att passa på medan den finns och innan skotrarna har trampat överallt. En helikopter svepte alldeles över våra skallar och hästarna blev lite brydd över den högljudda fågeln.

Efter en dryg timme när kylan tog sitt tag i tår och kinder vände vi hemmåt med nöjda hästar.

Midvinterns köld är hård

Minus 26. Herkules skiftar färg från svart till grå.
Kylan verkar inte bekomma märkbart, ändå stallar vi in dem halva dygnet var.