Skott är inte den som är blyg utan tränger sig på när det är dags för Myltagull. Tulo är däremot lite skeptisk och gömmer sig bakom husseknäna, men det går väl över snart.
måndag
Måndagsmys
Skott är inte den som är blyg utan tränger sig på när det är dags för Myltagull. Tulo är däremot lite skeptisk och gömmer sig bakom husseknäna, men det går väl över snart.
lördag
Lördag
.
Efter ridtur blev det sparktur på världens bästa före.
Pigga och glada hundar fick bli sällskapet den här gången.
På eftermiddagen blev det stalltjänst och städning av sadelkammaren.
Så nu är det ordning och fint igen.
Ny stallhund
Storstövar'n Tulo har flyttat in.
Fast vi kallar'n Tulle.
Han kan redan vara i vägen, äta hästskit, boxhänga och skapa avundsjuka.
Så han passar hos oss.
onsdag
måndag
Intresseklubben antecknar
En vanlig stalldag innebär oftast mer skottkärrekörande än något annat.
Det är tur att jag tycker det är roligt.
I vissa boxar ser det värre ut än i andra. Det är den minsta hästen i den största boxen som får till det värst. Synd att jag inte hann måla innan hon flyttade in för det blir en himla massa skurning innan färgen kommer att fastna.
Skitgrisen Mylta har fått kvällsmat och gör sig redo att trycka rumpan mot väggen ännu en natt.
Troget sitter Skott och väntar på att han som är ute i andra ändan av vattenslangen ska komma tillbaka och varje gång sitter han och stirrar på dörren. Så vickar han lite på huvudet när slangen rör sig.
En gång om dagen, ibland oftare, fylls "termosarna" ute i hagarna på. Slangen ska då både rullas ut och rullas in. Hinkarna i boxarna fylls ju också inför natten för dom som står inne.
Summasummarum kan man ju säga att det är en djäkla massa jobb för att få rida en timme ibland.
söndag
lördag
Snöpulsning
Hussepuss
Ett slick i nacken tycker Herkules att hussen är värd medan han klipper snösulor åt Maja.
Lite mys.
En puss på andra örat.
Dregel i nacken.
Boxhängare
Dagens boxhängare
I kapson
Knubben var riktigt på hugget idag. Han ville bara trava och ruska på huvudet och samtidigt krulla ihop både hals och kropp. Han var stört omöjlig att räta ut och få att komma framåt neråt som jag ville han skulle göra.
Springa fort runt runt var roligast idag tyckte Knubben iallafall
fredag
På gången
Vilja tränar på att stå uppbunden på gången. Än så länge står hon bara uppbunden rakt framifrån. Hon sköter sig exemplariskt och har inte dragit eller stretat en gång utan känner bara efter försiktigt. Klok häst.
Harry spanar in vinklarna, även hovslagarsituationen sköter Vilja med bravur. Hon tycker mest bara att det är spännande och roligt. När hovarna var klara blev det kväll i egen box för upptorkning då hon var alldelse full med is efter några nätter utomhus.
onsdag
måndag
söndag
Snöpulsning och boxhängning
JerkersKatarina var pilot på Herkules idag då Harry var på annat håll. Coola Ella fick ta täten och bana väg i djupsnön. En jättehärlig tur som hade kunnat blivit längre om det inte var för alla besvärliga snöplogkanter som vi måste ta oss över på ena eller andra sättet. Kommer man bara över dom och inga skotrar har trampat överallt så är det jättefin snö att rida ospårat i nu.
Som en glad överraskning kom Kajsa från ingenstans och boxhängde med Mylta en stund. Ja, Moss var också med och hängde och tyckte att Mylta var som en hund när hon tryckte huvudet i hennes famn.
Tur som bara den hade vi också då Jerker kom med semlor till kaffet, det satt som en smäck eftersom det alltid är gott med fika efter ridningen.
Tur som bara den hade vi också då Jerker kom med semlor till kaffet, det satt som en smäck eftersom det alltid är gott med fika efter ridningen.
Åringen
Den 13 juni när solen stod som högst på himlen kom hon till världen ute i gröngräset. Fia hade valt den högsta platsen i hagen och hade Maja som vakad en bit ifrån.
Hon var snabbt uppe på benen och visade sig vara både modig och kavat var från första stund.
Fia hade och har fullt sjå att hålla reda på henne.
Hennes ankomst rönte stort intresse bland de andra som intresserade hängde över tråden i timtals för att titta och kanske få snusa lite på nykomlingen.
Under sensommaren började hon ledtränas. Vi nöjde oss med ett eller två steg framåt för varje träningstillfälle. Klappa- och petaleken tyckte Vilja var en av de bättre och stod som ett ljus så länge någon orkade gulla med henne.Namnförslagen var många och det var svårt att bestämma sig. Vi ville ha ett namn med en positiv innebörd och det var inte enkelt. Olika blomnamn och egenskapsnamn passerade i en strid ström. Tillslut blev det rätt och slätt Vilja. Nu hoppas vi på att det betyder att hon har samarbetsvilja och inte en allt för stor "kan- själv- vilja".
Gårdsäventyr blev det en del av. Välta hovslagarlådan och se hur långt hon kunde springa från sin mor innan hon blev orolig var det roligaste. En och annan kortare promenad runt husen och lägderna i sällskap av mig och Fia var hon också på. Lite vidlyftig var hon dock och sprang ibland hem i rasande fart när russen ropade efter henne.
När betet började tryta i hennes födelsehage fick hon och Fia flytta in hos russen. Som vanligt när det gäller fölungar tog Knubben på sig att sköta om henne medan Fia vilade.
Snabbt lärde hon sig att hänga i gluggen av Knubben och de andra, liksom att följa en flock till vattenhålet. Gå igenom elstängsel lärde hon sig också efter att ha lagt sig för nära vid vila och råkat kliva upp på fel sida när det var dags att vakna igen. Lättaste vägen till morsan var ju såklart rakt igenom eltråden då.
Att gå i den stora hagen gjorde henne stark och sund. Ben och kropp växte så det knakade under hösten och återigen är hon inne i en kraftig tillväxtperiod.
På senhösten fick hon börja gå med som handhäst. Till en början var hon inte helt övertygad om att det var en god idé och bet ryttaren i benen i protest. Nu följer hon fint vid Fias sida och verkar tycka att det är roligt att se något annat än hagen och russen. Vi har så smått börjat trava korta sträckor.
I år blir hon åring och en lång betesperiod väntar henne innan vi spruttar igång med inkörningen till hösten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)