söndag

På "hundprommis" med Mylta och Demilia

Vi promenerar våra hästar rätt ofta. Nyttigt för mig och nyttigt för dom. Känner mig lite som hundCesar på TV när jag gör sånt. Idag var målet att Demilia och Mylta skulle bli kompisar på riktigt. Mylta har varit lite skraj för dominanta Demilia men vill liksom ändå vara med henne och Demilia har "fostrat" i tid och otid vilket gjort Mylta bekymrad. Jag gör en "Cesar" tänkte jag, och vi gick. (Jag vet, hundar är rovdjur och hästar är det inte, men båda är flockdjur.)

Gemensamt passerade fröknarna ungar på skateboards, livsfarliga dikesmonster, morrande gräsklippare och "attackerande" hundar samt en stor flock kanadagäss som försökte landa på vår huvuden med tillhörande ljudeffekter. På det sättet blir man polare.
Som synes gick det finfint. Vad annars liksom?
(jag vet, Mylta behöver en ny grimma)


Hemma igen så delade Yra och Demilia på mineralbaljan medan jag och Knubben tränade.
Han gick jättefint. Övergångarna mellan öppna och sluta sitter som en smäck nu.
Vi gjorde en del travarbete på volten. Det enda är att han blir raskare i högervarvet och flyter iväg. Jag är helt säker på att det mest beror på mig att det blir så.
Vi skulle behöva ett staket att träna längs med. Gräsytorna är så stora att jag "tappar bort" mig var vi är i rörelsen, det finns inget bra att förhålla sig till. Dikeskanten har varit ok men för att komma igång riktigt med travjobbet känns det som om det skulle vara bra med lite "stöd" av en vägg eller staket. Ska klura på hur det ska lösas. Vi tog hjälp av hagen en gång men det var ingen höjdare eftersom Knubben tryckte rumpan in i eltråden och ni kan ju gissa vad han tyckte om det....nä, staketbygge måste det bli.


Ny beteshage!

Att sista augusti släppa på grönt och fint bete känns lyxigt. Herkules och Lina lyfte inte sina huvuden på ett par timmar. Undrar om dom kan spricka?
Linas mage behöver ju inte bli mycket större så nu blir det till att motionera!

Yra har stått modell....

...kan man tro iallafall. Persikolikör från Tallinn är det om inte annat.

fredag

Är hösten här?

Lina och Herkules bete börjar tryta lite. Visserligen har dom en del hull som bara mår bra av lite sämre mat....hur som helst blir det en ny hage i dagarna. Dom ska få gå på återväxten på lägdan bakom garaget. Magomfånget lär nog öka igen.....

Russen klarar sig bra i sin hage. Dom har också rätt långa mått runt magen och får gå där ett bra tag till framöver innan det är dags för vinterfodring. Det är vädret som bestämmer när det blir.

tisdag

Rid aldrig fortare än din skyddsängel kan flyga

Idag hann hon med trots flera galoppvändor. En 6 km sväng med mycket trav och galopp blev det. Herkules var fin att rida fast han blir lite "tung i huvudet" ibland.
Harry "slet" med Lina för hon stressade upp sig så svetten yrde. Hon är sån vissa dagar.
Russen är också ompysslade och Mylta tömkörd.

måndag

Travartur med Lina och Herken

Rask trav längst bort i byn, lite skritt genom skogen och trav i långsam fart hemåt. Givetvis var det nära en avåkning denna tur också. Två tranor flög upp alldeles nära och överraskande, eller åtminstone tyckte hästarna det. Det är tur att min reptilhjärnas reflexer fungerar mellan varven så att jag sitter kvar. Rolig och härlig tur var det. Både folk och fä var nöjda när vi var hemma.

Russgänget har bara blivit borstade och pussade på. Demilia är inte lika "arg" nu som första dagarna och Mylta försöker fortfarande charma henne fast det går lite trögt.

lördag



En regnig dag som denna får hästarna drömma sig bort till lata soldagar. Tidigt imorse, eller snarare inatt, klockan 03.00 var jag ut och la täcken på storhästarna. Jag kunde inte somna om när jag vaknade av regnet och tänkte på stackarna som har så dåligt med skydd. Dom var lite brydd när jag kom med pannlampa i mörkret och inte så kalla och blöta som jag trodde.

Lina och Herkules har fått sig en liten motionsrunda. Herkules är nog i växartagen igen för han kan inte hålla reda på benen. På släta landsvägen snubblade han och knäade. Det blev mest skritt efter det.

I russhagen råder lite förvirring ännu. Demilia är verkligen jättesöt, Yra är inte helt övertygad däremot och delar nog inte min uppfattning. Mylta har lite svårt att bestämma sig för vem hon ska vara med, Knubben och Yra eller med Demilia. Det ger sig nog inom ett par dagar.

fredag

En ny bekantskap


En mycket bestämd och välutbildad russdam vid namn Demilia har kommit för att bo hos oss ett tag. Yra är lite rädd för henne för hon biter henne i rumpan. Mylta vill väldigt gärna vara hennes kamrat men får sig också ett nyp då och då. Knubben tar det hela med ro och står en bit ifrån och tittar på.

torsdag

En mörkbrun häst är framåt och villig
välj en black om hästen ska vara billig
Tänk på att skimmeln är trög att rida
medan fuxen oftast inte står på din sida
Den bruna hästen är den bästa du kan få
den är kraftig, senig och den kan du lita på
ur: Stallmästarens bästa tips, knep och gamla huskurer

onsdag

Krutdurken

Han börjar ju veta vad uteritter kan innehålla nuförtiden och får därmed tid över att hitta på bus. Vi gjorde en skritt- och klättrartur denna afton och medan vi stod stilla i en halt för att vänta in vårt vanliga sällskap så exploderade han i en fin serie av kapriol, ballotade och croupade utan inbördes ordning. Det var rena turen att jag satt kvar kan jag säga.
Lina var också på hugget och skummade mellan bakbenen innan vi var hemma fast vi bara skrittat. Sicken dam!

Mylta har tömkörts ikväll. Hon är så otroligt lugn och fin, trots Yras vilda hoppande runt omkring oss knatar hon bara på som en gammhäst. Det är lyxigt att ha en sådan cooling till ponny.
Knubben fick vilodag men verkade inte så nöjd över det, han ville gärna vara med och gick med en stund bakom ryggen på mig.

Yra kan hon

Tidigt ringde telefonen och talade om att Yra var på rymmen. Hon hade kämpat sig fram genom det tjockaste brännässelsnåret, brytit av en stolp och klivit över tråden. Hon är nu på rätt sida stängslet och hagen lagad. Hon fick förresten prova bett igår och det gick fint.

Knubben och jag tog ett pass med stången igår igen. Han var lite "på" och gick emot en del dessutom var han stel som en pinne i vänstersidan. Jag tycker att jag hade lite bättre kläm på det hela än sist och det är ju bra.

söndag

Regn, regn, regn

Lina och Herkules går och huttrar under täckena, eller åtminstone tror jag det. Deras hage är lite dum för den bjuder inte på så mycket väderskydd. Herkules tycker mest att täcken är något som ska "dödas" när jag kommer för att täcka. Linas täcke brukar bli runt kastat och ihopstampat innan jag fått på hans och fångat in henne. Han skulle säkert vara en duktig mattdammare.
Knubben och flickorna klarar sig bra på sitt hull och den skogtuss dom har i hagen och verkar inte särskilt besvärade av regnet. Oftast när man kommer dit står dom torra bland några buskar och undrar vad jag vill när jag kommer tjavandes i stövlar och regnrock.

fredag

Det blev ingen Herkules ikväll...

Jag såg vad klockan var och iddes inte göra mer ikväll än att visa upp snällastesnällaste Mylta.Hon har börjat med bett i dagarna och tycker att det är lite krångligt ännu. Unghästar brukar ändå finna sig snabbt i nya saker och hon är nog inget undantag. Hon är supercool i all hantering och växer så det knakar, fast kanske mest på mitten just nu. Meningen är att hon ska köras in i höst. Jag har bestämt mig för att inte börja träna henne i den akademiska banan förrens det är gjort, fråga mig bara inte varför för det kan jag inte svara på.
Hon ser väl ut att kunna bli en duglig körponny?


Hur svårt ska det va?

Jag blir tokig!!! Två tyglar att hålla reda på samtidigt som jag ska gå och dessutom se till att Knubben inte ramlar ner i nåt dike är för mycket för mig. Ibland får vi till några lysande steg och det verkar gå åt rätt håll men det känns lite långt mellan dom tyvärr.
Harry ska filma oss i helgen så att jag får se hur det ser ut och kanske jag kan rätta något fel på mig själv. Sen måste han få ett nytt huvudlag som är gjort för ändamålet eftersom kapsonen inte sitter särskilt bra. Nu är det dags att ta itu med nästa häst, Herkules, och sen är det go´natt.

Snälla grannar


Det finns omtänksamma och snälla människor som ringer till oss när något inte ser ut att stå rätt till i hagarna. Eller när dom är på rymmen mitt i nätterna för den delen...

H fick ett samtal mitt i dan att en av hästarna inte såg kry ut och låg och flåsade i hagen. Han fick inte tag på mig så han åkte från jobbet för att kolla läget. Tack och lov var det bara Yra som låg rak lång med magen i vädret och snarkade. Hon hade tagit sig en liten förmiddagsvila precis som när hon var fölunge och använde tröskeln till ligghallen som huvudkudde. Med en tjock gräsmage som guppar i takt med snarkningarna ser man nog inte så kry ut.

torsdag

Yra kan låta. Hon protesterade å det bestämdades för att slippa gå åt vänster idag. Piper, väser och låter om sig. Jag väntar bara på att frambenen ska börja trumma.

Mylta slog framknäna i lokerna medan hon travade runt mig på volten. Hon förstod inte riktigt vad som hände och blev lite bekymmrad för en sekund. Lite synd för hon gjorde en fin sökning framåt-nedåt och borde ha belönats för det istället för att få blåmärken.

Knubben går som en klocka. Idag bjöd han till och med på ett par steg galopp! Den finns där!

Trollbunden

Han är bekymrad.
Sommarens rufs har ersatts av prydlighet. Det sträcker och luggar.
Han kan inte röra sig. Jag löser flätan och han är fri igen.

SnöYra, den ljuvliga!

Hon ser mig alltid.
Tittar under luggen på avstånd.
Smyger upp bakom.
Utforskar och undersöker.
Hon är alltid med.
Hennes tid är nu.
Just nu.