På "hundprommis" med Mylta och Demilia

Vi promenerar våra hästar rätt ofta. Nyttigt för mig och nyttigt för dom. Känner mig lite som hundCesar på TV när jag gör sånt. Idag var målet att Demilia och Mylta skulle bli kompisar på riktigt. Mylta har varit lite skraj för dominanta Demilia men vill liksom ändå vara med henne och Demilia har "fostrat" i tid och otid vilket gjort Mylta bekymrad. Jag gör en "Cesar" tänkte jag, och vi gick. (Jag vet, hundar är rovdjur och hästar är det inte, men båda är flockdjur.)

Gemensamt passerade fröknarna ungar på skateboards, livsfarliga dikesmonster, morrande gräsklippare och "attackerande" hundar samt en stor flock kanadagäss som försökte landa på vår huvuden med tillhörande ljudeffekter. På det sättet blir man polare.

Som synes gick det finfint. Vad annars liksom?

(jag vet, Mylta behöver en ny grimma)

Hemma igen så delade Yra och Demilia på mineralbaljan medan jag och Knubben tränade.

Han gick jättefint. Övergångarna mellan öppna och sluta sitter som en smäck nu.

Vi gjorde en del travarbete på volten. Det enda är att han blir raskare i högervarvet och flyter iväg. Jag är helt säker på att det mest beror på mig att det blir så.
Vi skulle behöva ett staket att träna längs med. Gräsytorna är så stora att jag "tappar bort" mig var vi är i rörelsen, det finns inget bra att förhålla sig till. Dikeskanten har varit ok men för att komma igång riktigt med travjobbet känns det som om det skulle vara bra med lite "stöd" av en vägg eller staket. Ska klura på hur det ska lösas. Vi tog hjälp av hagen en gång men det var ingen höjdare eftersom Knubben tryckte rumpan in i eltråden och ni kan ju gissa vad han tyckte om det....nä, staketbygge måste det bli.