Nytt år, nya vanor

Yra längtade efter äventyr och hängde sig över tråden för att se vad som hände. Trist nog för henne så slutade det med en extra jordtråd och sen dess skramlar hon bara med grindhandtagen
när det blir långtråkigt.

Mylta körs kors och tvärs. Hon är duktig och verkar tycka att det är kul. Vi ska börja hänga lite tyngre saker bakom henne nu. Bildäck blir det till att börja med. Egentligen skulle det ha varit gjort för länge sen men bättre sent än aldrig gäller väl fortfarande. Hon ska bli vår gårdshäst är det tänkt.

Herkules för tydligt fram sina egna åsikter till husse genom att göra fina bocksprång om det inte passar. Harry gör ett kanonjobb för att ha ridit så lite och att sen ta sig an en bångstyrig fyraåring. Men han klarar det galant. Jag såg minsann både skänkelvikningar och början till öppna i helgen. Herkules blir gärna lite lat eller lite stark framåt så nu gäller det att hitta ett fungerande mellanting för de båda.

Sötaste Fia har lagt på sig en del hull, vilket är bra. Hon var för tunn när vi hämtade henne. Efter att ha acklimatiserat sig och vi lärt känna varandra lite har vi påbörjat den akademiska träningen. Den akademiska läran är perfekt att använda sig av för omskolning, ja den är ju bra annars också förståss. Fia har gjort några korta markpass. Hon har slutat att kliva över mig och börjar istället prova andra saker när hon inte fattar. Att få en skrapande framhov är bättre än att få en hel häst över sig, just nu iallafall.
Hon följer handen framåt-nedåt och kan ställa sig i nacken. Böjningen är bättre åt vänster än åt höger men det kommer. Vi har också börjat flytta på bogarna vilket är svårt för henne. Det är så tydligt hur ensidigt hanterad hon är. Hon har nollkoll på att det finns en höger sida.

Knubben försöker jag banta men han är som katten Gustaf, lika färg dessutom. Det är inte helt enkelt att ha en individanpassad utfodring när dom går på lösdrift. Men det är nog den enda nackdelen med deras boende.
Vi tränar på med skolorna och bara häromdagen insåg jag att han inte ställer sig korrekt till vänster. Det beror nog på mig men det är så svårt att hålla koll på vad man själv gör för tokigheter. Det är dags för tränarhjälp.
Däremellan så sparkar jag med honom för att han ska få springa lite. Han tycker att det är jätteroligt men när han blir lej på att trava trampar han fast medarna så att det tar tvärstopp. Precis som han gjorde med cykeln i somras fast då sparkade han i bakdäcket. Det är inte riktigt skönt för mig dock.
Har börjat rida in honom på "riktigt" också. Jag har ju åkt några barbackavändor på honom men det har ju oftast slutat med att jag har åkt av eftersom han är hal som en såpad gris att sitta på. Utrustningen och att jag sitter på honom gör just inget utan det är själva uppsittningsmomentet som han tycker är lite jobbigt. Men som allting annat skyndar vi långsamt.