Avkastarkungen

En blå näsrygg, ett stukat ringfinger och två skrapade knogar blev resultatet av dagens avåkning på Knubben. Han är en mästare på att inge ett falskt accepterande av situationen. Lugn och fint står han medan jag grejar med sadel och stigläder. Longerar lite för att se var jag har honom och det går exemplariskt, hoppar lite i varje stigbygel på varje sida om honom och sitter upp och han står lugnt och avslappnat. Gör oss redo för ett steg framåt och då exploderar han. Det fanns inte en chans att sitta kvar.

Jag borde faktiskt ha lärt mig vid det här laget att en lugn och fin Knubben inte betyder någonting. Han är helt enkelt en rätt svår ponny att ha att göra med men ack så mycket han lär mig. Jag funderar allvarligt på att strunta i ridningen och låta honom bli den "långtygelhäst" jag tänkte från början eftersom han trivs med arbetet i kapsonen och på stången och med att ha människorna på marken.