Unge Herkules med sin husse delar inte musiksmak, vilket vi blev varse på gårdagkvällens ridtur. Efter att ha skrittat en runda innehållande övningar som att gå långsamt som en sköldpadda, gå så att det ryker ur öronen samt flytta hela hästen tvärs över vägen kom vi till vändplanen. Herkules var lung och avslappnad och hussen på ryggen skröt över hur lydig, mjuk och fin han var. Hussen sa faktiskt att dom var samspelta denna kväll. Samtidigt hade jag och Fia en liten dispyt om hurvida det var lämpligt att börja takta igen (för hundrade gången) när hussens ringsignal på mobilen dånar igång med AC/DC på maxvolym.
Ja, hur jag nu ska beskriva resten är inte enkelt men jag tror ni förstår om jag säger att inom loppet av en tiondelssekund såg jag och Fia bara Herkules rumpa som hoppade iväg i fyrsprång med hussen lite på sned och försvann i ett grussprut mot horisonten. På vändplanen stod jag och Fia kvar och funderade över vad som hände?
1 kommentar:
Ha, ha! LOL!
Skicka en kommentar