Körde Mylta i skogen. Hon tyckte att det var svårt med så mycket ojämt underlag plus att hon skulle gå dit jag ville. Jag kom på att hon faktiskt inte gått så mycket i skogsterräng det har ju mest blivit lägder och vägar för hennes del. Kanske inte så konstigt med tanke på hur vi bor. Det är närmare "bättre" skog nu så då är det till att träna på en tid framöver. Trots en bockande Yra på andra sidan tråden så skötte sig Mylta exemplariskt, hon är en så samarbetsvillig och schysst liten häst.

Longerade Knubben en stund. Vi tränar fortfarande på galoppfattningar och han börjar faktiskt få till det. Roligt. Synd bara att han är så tjock, just nu går ju alla russen och äter dött gammalt fjolårsgräs och det verkar vara för bra ändå. Det klart att det spirar några gröna strån här och där men vad gör man?

Fia och Herkules har tappat varsina skor i sin leriga hage. Till helgen ska deras sommarhage komma upp och dom ska få bli torrare om fötterna. Dom verkar rätt nöjda över att gå ute dygnet runt också. Inpackade i lera varenda dag.....

Bråttom, bråttom

Dom förstod att något var på gång när alla fyra skulle ut på promenad. Yra hoppade över allt som gick att hoppa över, till och med Knubben var tvungen att visa upp sitt ystra vårhumör.
Lyckan var total när dom släpptes i en ny stor hage, visserligen utan gröngräs men torr och lerfri. Sen såg det nog minnsann ut som att gammfynna var en delikat upplevelse, för att inte tala om torra pinnar hallonris som slank ner i ponnymagarna.

Fia och Herkules kan man väl säga också har börjat sommarperiden för dom fick flytta över till russhagen och går från och med idag ute dygnet runt. Dom såg också nöjda ut med lite större och nya ytor att inspektera.

VårYra

Som alltid den här tiden på året är det lite synd om hästarna. Hagarna är skitiga och leriga, pälsarna kliar av fällningen och alla ser allmänt ruggiga ut. Vi gnor i anletes svett för att få hem dom så fort som möjligt och det börjar faktiskt att närma sig.

Förmiddagspass med hjälp

En ridtur på Fia var först ut denna varma och soliga morgon. Knubben fick vara pysselhäst och sen följeslagare. Hemma igen sadlade jag honom och åkte ett varv runt går´n. Han tycker hela uppsittningsproceduren är helt ok nuförtiden, förr i tiden bockade han bara man tänkte på att sitta upp. Men som vanligt ger träning resultat.

Vi glömde att fota Mylta i full mundering så vi gjorde det efteråt istället.

Vi har så fina, snälla och trevliga hästar så det är inte klokt. Man märker det när en liten tjej kan göra själv. Sen att Mylta vände om och gick ut igen när hon blev släppt i hagen är en annan sak...

Körponnyn Mylta Modig

Mylta är nu så gott som en körponny. Hon är supertrygg och knatar fram lugnt och fint med både linor, skaklar och vagn. Hon stannar gärna om det går lite för tungt så än drar hon bara runt på ett däck så att hon behåller sin framåtbjudning och samarbetsvilja. Det behövs så klart en hel del mer körning men hon kommer att bli världens bästa körponny.

Nästa sak att införskaffa är en mindre modell av domänsax så att hon får börja dra lite skogspinnar och bli en riktig arbetsponny.

Långfredan

Efter en ridtur med ganska mycket galopp blev det hästpyssel. Jädrar vad dom fäller, tur att russen inte börjat ännu.

Fia står och väntar på kvällsmaten. Hon har alltid öronen framåt den hästen.

Smaken är som baken...

Unge Herkules med sin husse delar inte musiksmak, vilket vi blev varse på gårdagkvällens ridtur. Efter att ha skrittat en runda innehållande övningar som att gå långsamt som en sköldpadda, gå så att det ryker ur öronen samt flytta hela hästen tvärs över vägen kom vi till vändplanen. Herkules var lung och avslappnad och hussen på ryggen skröt över hur lydig, mjuk och fin han var. Hussen sa faktiskt att dom var samspelta denna kväll. Samtidigt hade jag och Fia en liten dispyt om hurvida det var lämpligt att börja takta igen (för hundrade gången) när hussens ringsignal på mobilen dånar igång med AC/DC på maxvolym.
Ja, hur jag nu ska beskriva resten är inte enkelt men jag tror ni förstår om jag säger att inom loppet av en tiondelssekund såg jag och Fia bara Herkules rumpa som hoppade iväg i fyrsprång med hussen lite på sned och försvann i ett grussprut mot horisonten. På vändplanen stod jag och Fia kvar och funderade över vad som hände?