Vildmarksvägen

”Åh, denna dag vid Hällingsåfallet! Sådana har lifvet icke många, men gudskelof för dem, som äro. Det var det allra vackraste väder och vi voro i det allra bästa lynne ",  skrev Pelle Molin till V.B. Frisendahl 21/10 1894. 

Och det var väl ungefär så var det vid vårt besök också. Som alltid är Hällingsåfallet en upplevelse och bjöd oss på två regnbågar när solen tittade fram. Vattnet var gröngnistrande och störtade de 42 metrarna ner till kanjonbotten som det alltid gjort.

Stekenjokk bjöd på snö, 19 grader varmt och förbud att kliva av vägen pga fågelboplundrarna som varit i farten. Så vi trängdes med alla andra turister på den enda urkörning vi fick stå på och det var hur fränt som helst. Jag vet inte riktigt vad som studerades mest fjäll eller människor. Inte ett enda levande djur mer än några får och kor såg vi på hela resan.

Trappstegsforsen ät ju också spektakulär och trots regnet som kom åt vi italiensk (!?!) hjortronglass och köpte hundkoppel och ojade oss över hur vackert och fint det är att parkera framför naturens mästerverk.