Mutor och maffiametoder på Torpet

 Efter att vi har fått hämtat han på både ena och andra sidan av byn då snälla männskor ringt och undrat om vi möjligtvis känner den skällande grästuvan i dikeskanten så fick han idag sitta på snöre. Och det först efter att jag tröttnat på hans vargaylande inifrån köket och ett därefter lyckat rymningsförsök ur hundgården.

Efter att han själv konstaterat att han inte dög till att gnaga av kopplet bönade han och bad om förstärkning med löfte  om mutor om fem hundmatskulor och ord som -Jag ska aldrig lukta dig i röven igen.

Grålle som noga aktat sig för Pälsbollen i brist på kunskap om var denne befinner sig i hierarkin på Torpet gick på hans lockrop. De gnagde, drog och stretade åt varsitt håll var gång jag slängde en blick genom hönhusfönstret.
-Försök ni, tänkte jag samtidigt som jag spottade fjädrar och torkade hönskit från brillorna. Kanske just det med fjädrar och skit lät konstigt och kanske tror ni att jag satt i möte med Äggläggarnas Intresseförbund som ville förhandla sig till bättre villkor eftersom jag hotat med att nacka allihopa om de inte börjar ägga snart. Och ja, faktiskt var det så men efter att SkrikLisa som varit ohemult tyst en hel timme plötsligt reste sig  från sin plats och visade upp inte mindre än 8 nyvärpta ägg strandade förhandlingarna.  De TreBrittiskaBrutterna (säg det fort om du kan) som suttit och gafflat på översta pinnen hela tiden knorrade förtjusta åt mitt haksläpp. Jag  som inte sett ett ägg i hönshuset sen förra påsken ungefär lovade på stående fot att alla skulle få behålla sina nackar. Dessutom råkade jag  också lova nya sittpinnar, en rejäl vårstädning och en inflyttningsfest för MaffiaMärta som skulle komma tillbaka från stallet med sina telingar.

 Summan av kardemumman gällande äggförhandlingarna blev att hönsapönerna dyrt och heligt lovade att leverera ägg framgent så att  äggkiosken går att öppna till helgen.

När jag så drog en lättnadens suck över att slippa nacka hönor och åter slängde ettt getöga ut genom fönstret såg jag Grålle titta upp och säga -Ro, hit kulerna, du e lös.

-FRIIIIIIIIII, tjoade Kalle och NEEEEEEEEEEEEEEEEEJJ, skrek jag samtidigt som jag drog upp stövlarna och vräkte mig ut genom hönshusdörren några ögonblick försent. Så kära Tullingsåsbor, ser ni en grästuva som rör sig eller möjligtvis plirar på dig från dikeskanten då är det Kalle. Jaga hem'en bara för jag har ont i bena av allt springande runt byn letandes en grästuva bland alla andra.