Hej då Demilia

Demilia har åkt hem och tog med sig Yra som beteskompis. Yra var lite skeptisk till att kliva på transporten, men bara hon hade snusat och stampat lite på rampen så klev hon in. Hon får nog en härlig sommar. Knubben och Mylta går fortfarande runt och ropar efter dom. Knubbens flock har aldrig varit så liten någon gång som nu. Vi kanske måste fylla på...

Lite ditten och datten

Kusarna har blivit avmaskade. Medlet luktade gott och verkade falla i smaken. Mylta kom för att få lite mera och i brist på den varan slickade hon av de tomma sprutorna som en hund.
Yra och Demilia har dessutom fått sommarfötter och är nu redo för avfärd norrut. Det kommer att bli sakensamt för oss och nyttigt för Yra. Hon behöver komma bort från extramamman Knubben ett tag.

I söndags hade vi en hästtjej från Järpen här hela dagen. Hon red Knubben medan jag körde Mylta. Vi snurrade runt i träddungen nedanför hagen och promenerade lite längs lägdkanterna. Därefter tog vi Yra och Demilia på en halvlång promenad. Det var en riktigt rolig dag.

Fia och Herkules har gemensamt 6 skor och då är det inte så lyckosamt att en har 4 och den andra 2, behöver jag säga mera. Tids nog blir det nog deras tur att få sommarfötter oxå. Dom lever livets glada dagar med morotsservering i både övre, nedre och mittendelen av hagen. Jag tror att de som bor runt hagen tycker att det är kul att ha dom nära.

Yra ska på tur

Yra ska åka på semester i sommar. Nog för att hon haft semester nästan sitt hela liv hittills men iallafall. Hon ska få följa med Demilia hem på sommarlov. Helt plötsligt har vi bara 4 hästar hemma, vi kommer nog att ha en hel del bete över. Är det någon ponnyfröken eller storhästfröken som behöver lite sommarbete så är hon välkommen.

En dag i solen

Herkules och Fia fick äntligen komma ut på bete dom också. Som synes på Fias ben så var den gamla hagen otroligt geggig och lerig efter de senaste dygnens regnade. Var och hälsade på dom ikväll men dom hade inte tid att lyfta sina huvuden och säga hej.


I russhagen har det varit vila nästan hela dagen. Knubben och Yra har legat platt längs marken i flera timmar, likaså Mylta. Jag skulle köra Mylta mitt i dan men hade inte hjärta att jaga upp dom.

Yra är ett födgeni, får se om hon spricker någon vacker dag...

Demilia har skött vakten en bit ifrån de sovande.

Körde Mylta i skogen. Hon tyckte att det var svårt med så mycket ojämt underlag plus att hon skulle gå dit jag ville. Jag kom på att hon faktiskt inte gått så mycket i skogsterräng det har ju mest blivit lägder och vägar för hennes del. Kanske inte så konstigt med tanke på hur vi bor. Det är närmare "bättre" skog nu så då är det till att träna på en tid framöver. Trots en bockande Yra på andra sidan tråden så skötte sig Mylta exemplariskt, hon är en så samarbetsvillig och schysst liten häst.

Longerade Knubben en stund. Vi tränar fortfarande på galoppfattningar och han börjar faktiskt få till det. Roligt. Synd bara att han är så tjock, just nu går ju alla russen och äter dött gammalt fjolårsgräs och det verkar vara för bra ändå. Det klart att det spirar några gröna strån här och där men vad gör man?

Fia och Herkules har tappat varsina skor i sin leriga hage. Till helgen ska deras sommarhage komma upp och dom ska få bli torrare om fötterna. Dom verkar rätt nöjda över att gå ute dygnet runt också. Inpackade i lera varenda dag.....

Bråttom, bråttom

Dom förstod att något var på gång när alla fyra skulle ut på promenad. Yra hoppade över allt som gick att hoppa över, till och med Knubben var tvungen att visa upp sitt ystra vårhumör.
Lyckan var total när dom släpptes i en ny stor hage, visserligen utan gröngräs men torr och lerfri. Sen såg det nog minnsann ut som att gammfynna var en delikat upplevelse, för att inte tala om torra pinnar hallonris som slank ner i ponnymagarna.

Fia och Herkules kan man väl säga också har börjat sommarperiden för dom fick flytta över till russhagen och går från och med idag ute dygnet runt. Dom såg också nöjda ut med lite större och nya ytor att inspektera.

VårYra

Som alltid den här tiden på året är det lite synd om hästarna. Hagarna är skitiga och leriga, pälsarna kliar av fällningen och alla ser allmänt ruggiga ut. Vi gnor i anletes svett för att få hem dom så fort som möjligt och det börjar faktiskt att närma sig.