Wiiiihooo!!

Jag ska på Globen.

Mylta och Yra

Yra är en roligt häst hon. Hon har börjat med bett och går numera med ständigt uppdragen mule och visar sina framtänder, ungefär så där som när en hund flinar, vilket ser ganska tokig ut. Jag har inte börja tömköra henne ännu utan vi går prommisar med utrustningen på. Ibland får hon för sig att selen ska av och det med all kraft hon kan uppbåda desutom med tillhörande ljudeffekter. Hon har humör och talar tydligt om när det inte passar.

Mylta fick en tur över stock och sten. Trots blåsväder var hon lugn och fin. Har bytt bett på henne och hon går numera på ett tredelat vilket funkar bra.

Första snön

Jädrars vad roligt det var

Jag tjyvlånade min egen häst och galopperade lägderna i det härliga höstvädret på förmiddagen. Jag har inte ridit Herkules på säkert ett år och nu tror jag att min käre sambo får leta sig en ny krake att sitta på. Fast å andra sidan vet jag att jag kommer att få ont i höfterna och inte orka med hans ryggbredhet i längden. Hur som helst var det tokroligt tyckte både han och jag.

En tillbakablick

Kolla gubbarna, hästarna, repgrimmorna, lastningen, visningarna, utfodringen och handslagen.
Kul att se hur det var en gång i tiden.

Hästmarknadsfärd
Hästmarknad

Russen på Torpet

Yra longerades med lokselen på. Det var ju några månader sedan hon hade på sig den sist. Några krumbukter och sen var det okej att ha den på sig igen. Ska försöka köra lite "hårt" med henne och sen blir hon nog till salu. Någon intresserad redan nu kanske?

Knubben lyser fin i septembersolen. Han var riktigt på hugget idag och gjorde flera fina galoppfattningar åtminstone i högervarvet. Han ställde även upp som lektionshäst i longering och verkade tycka att det var jätteroligt.

Mylta gjordes söndagsfin inför körningen. Hon älskar att bli ompysslad och står som ett ljus. På bilden syns hennes fula underhals väl. Vi jobbar på att få bort den men hon själv går gärna som en kamel även i hagen.

SnöYra

Yra kom hem i veckan. Hon är sig lik och sätter sprätt hagkompisarna precis som vanligt.

Byggmästare Herkules

Herkules var förste kontrollant och hjälpreda när vindskyddet sattes upp idag. Han var mycket noggrann.

Grävmaskiner och vältapparater

Idag vältas grushögen platt så att det ska gå att gjuta platta såsmåningom.
Avloppsrören grävs också ner.
En del annan grävning och finish görs också.
Stort blir det och jag längtar så tills det är färdigt.

Hälsningar från Yra

Det måste vara den finaste hage jag någonsin sett. Yra har nog haft världens bästa sommarlov. Hon kommer nog hem i nästa vecka och då är det dags att sätta igång med inkörningen. Jag vet att hon lärt sig fina öppnor i skritt och påbörjat sin karriär som dressyrponny så hon har ju inte bara latat sig på betet.

Han är ute igen

Herkules har sluppit ur sjukboxen. Det var en lycklig häst som släpptes ut till Fia igårkväll. Om Fia var lika lycklig är jag inte riktigt säker på då hon knatat runt med russen i giganthagen den senaste veckan. Specialbeslag eller sjukbeslag som det heter var lösningen iallafall.

Hos veterinären

Herkules skötte sig helt exemplariskt förrutom att han gungade transporten halva vägen in till stan och mixtrade en aning i röntgen rummet.

Inne på röntgen kom han på hur man vickar på lilla trälådan som dom ska ha hoven på medan de röntgar. Det var en rolig lek tyckte han och vickade hejvilt så personalen fnissade. Efter några misslyckade bremsningsförsök från personalens sida fnissade dom inte lika mycket eftersom han då också kastade snyggt med sitt huvud och intog lite av en tjurposition- redo för anfall typ- när lugna sprutan skulle ges. Jag fnissade däremot när personalen skulle flytta på honom och han lydigt och fint svängde iväg rumpan in i röntgenapparaten.


Veterinären konstaterade: -Snygg hingst, han verkar lite adrenalinstinn, när Herkules för 100 gången skrek som en siren efter den jättesöta islänningsfrökna som stod kvar ute i stallet.
-Han är valack, sa jag.
Veterinärassistenten sa: -Ni har kört han mycket va?
-Han är bara ridtränad, sa jag.
Veterinären sa: -Han är iallafall en fin bruksnordis.
-Det är en travarnordis, sa jag samtidigt som veterinären höjde på ögonbrynet och hummade lite.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka konverasationen men det var rätt roligt.

Hur som helst så var det inte självklart vad som var felet. Harry fick springa gången och det klämdes och kändes. Ingen puls och ingen värme i hovarna. Bedövning av led och vips gick han lite bättre. Röntgade och hittade orsaken- en hovböld. Tack och lov säger jag som hade fantiserat om helt andra skador.

På den övre bilden kan man på vänstra sidan se en luftficka, en mörkare skugga stor som en ärta alldeles invid hovbenet. Där någonstans började den eller om det var slutade den.

På den nedre röntgenbilden syns den inte alls men den sitter hur som helst djupt inne i hoven.
Herkules han vickar..

Ett stort hål blev det i hoven sedan det var färdigkarvat.

Den orangerosafläcken är ingångshålet till bölden. Han är ordinerad boxvila i två veckor och ska gipsas om varannan dag.

Innan gipset byts får han lov att gå ut en stund och beta i grimma och det uppskattades efter att ha stått inne så länge.

När man har häst.....

..får man kliva upp tidigt på morgonen. Ens egna morgonrutiner måste vänta tills rymlingarna är infångade och hagen är lagad. Allt är alltid grönare på andra sidan oavsett om staketet omringar 4 hektar bete.

..får man åka till veterinären och ta ledigt från jobbet en hel dag och hyra finka för det är punka på den egna. Veterinärbesöket blev bättre än befarat, eftervården krångligare än tänkt och räkningen dyrare än man kan föreställa sig.

Det är roligt att ha häst.

Dumma häst

Alldeles själv har han gjort sig blockhalt på vänster framben och bara lite lagom halt på vänster bakben. Att han sen har energi för fyra gör inte stillheten i boxen särskilt enkel och han har på ett litet kick lärt sig att rulla av benlindor genom att dra i kardborren, för det är ju ett sånt roligt ljud när man har långtråkigt. Inte hjälper det att hålla honom nöjd genom att Fia har fått straffkommenderingen att hålla honom sällskap heller.

Besök hos stadsveterinären är att vänta om inte någon drastisk förändring sker imorgon. Jag förtränger det jag misstänker just nu. Ingen är så blind som den som inte vill se, eller hur det nu är.

Ridning, hovvård och andra djur

Det var dags för Fia att bli skodd runt om. Hon har gått barfota hela sommaren eftersom hästhovar mår bra av att vila från skor.

En av hönorna intog första parkett på bakluckan.

I
Det blev en längre ridtur än vanligt med mycke trav idag. Både Fia och Herkules var pigga och glada. Harry fick syn på en harpalt som låg och tryckte under riset i vägkanten. Den var så söt så söt.

Kvällens övningar

Knubben var den enda jag hann med ikväll och vi fortsätter träna på skolorna. Gick upp på bygatan för att få lite omväxling och det tyckte han var kul. Vi la till travslutan och det gick sisådär. Han "krullade" ihop sig lite väl mycket i traven men det var nog mest för att han var pigg och hemväg. Men fortsätter han med den bjudning som fanns där idag så är vi snart inne på galoppen.

Många grushögar är det när det ska byggas stall men snart ligger alla på rätt plats.

Knähästen Mylta

Körde henne idag med draglinor och däck. Det är det tyngsta "lass" vi lyckats få till än så länge. Hon går iallafall som en klocka och vi börjar kunna ta snävare och snävare svängar i balans. Dessutom verkar hon tycka att det är roligt och bara det gör det ju roligt att hålla på.

Knubben fick också lite träning. Jag har bestämt att han och jag ska träna lite mera på stången eftersom det går långt mellan gångerna och vi blir då så ringrostiga. Hur som helst gick det rätt okej, jag trasslade lite med tyglarna i vänstervarvet och han flöt ut lite för mycket. Vi fick iallafall till både öpptnor och slutor, övergångar däremellan, några varv samlad trav och några travöppnor. Övning ger ju färdighet så vi gnor vidare.

Harry motionerade Herkules och vad jag såg så verkade det gå fint. Dom börjar få till galoppen nu. Herkules har stärkt sig och hittat balansen, detsamma gäller hans ryttare. Sommarvilan har gjort massor med Herkules, han har mognat och lite av hans obstinata attityd har lagt sig. Det är jätteskönt!

Nästan alla hemma

Hela helgen har vi slitit som bara den för att få till nya hagar åt hästarna. Nu är dom klara och Fia och Herkules har flyttat hem. Det är bara Yra som saknas men hon kommer tillbaka inom en månad.

Tröttaste Mylta och nya hagar

Mylta använder allt som oftast Knubben som kudde när hon bli lite sömnig så ock igår.

Nya hagar är på gång, enorma sådana dessutom. Vi slog stolp för brinnande livet igår och idag ska trådarna upp sen är det bara att hämta hem Fia och Herkules.

Om någon vecka ska stolparna till vinterhagarna ner , vi har valt höga impregnerade trästolpar och breda elband till det ändamålet. En hage för utbrytare ska också upp, sjukhage kan man också kalla det. Vi har varken den ena eller andra sorten just nu, men man vet aldrig.

Vattendragning

Hönsen är mycket hjälpsamma och inspekterar noga att ledningen ligger på rätt ställe. Inte blir det sämre av att det dyker upp maskar ibland.

Vi tog en tidigt morgonrunda med Fia och Herkules. Vi har börjat rida Fia med sidepull vilket gjorde att det enbart blev skritt. Det gick rätt bra trots att hon var lite svårstyrd till en början. Roligt är iallafall att hon inte visar några tecken på brunst och det i sin tur innebär ju att hon troligtvis är dräktig!

Knubben fick gå på en lång aftonpromenad neröver skogen. Promenaden innehöll både longering, öppnor och slutor där terrängen tillät.

Mylta fick ledigt då hon kördes med linor och släpdäck igår.

Stenrös och grus

-Blanda runt gruset du så sticker jag och rider.

-Eeeeh....hmm, sa jag.

Odågan Herkules

Han har en dyr ovana. En alldeles ny stor mineralhink för dryga 400kr har han krossat till sand för att sen använda som spa-avdelning. Han rullar och rullar och verkar mycket nöjd och belåten när han väl kommer upp på benen. Fia slickar lite pliktskyldigt på honom när han går förbi vilket ju är hennes enda chans att få i sig lite av det nyttiga.

Morgonrapport

Förmiddagsvilan är viktig i hagen. Det är myxigt att knata runt sovande hästar.

Ella njuter. Hon är en mycket trevlig bekantskap och jag är glad att vi sa ja till hennes vistelse hos oss.

En ny stig slingrar sig över Torpets gräsmatta.

Den leder mot det blivande stallet och är till för betongbilar och traktorer. I övrigt går bygget trögt men "byggarn" lovar att det ska vara klart innan snön kommer, så jag tror på det.

Utökad beteshage

Vi har stora hagar och mycket bete. Det är faktiskt så att vi har för lite hästar för att allt ska bli avbetat vilket ju känns lyxigt.

Knubben satte vi en munkorg på en så kallad betesreducerare men den fick han av sig så fort vi vände ryggen till och sen har jag inte hittat åt den.

Ella

Världens finaste Ella med krusig man och mjöldoppad mule.

Mycket bättre blir det inte.

Ny häst på gång

Imorgon kommer det en "inhysning" till oss. Ett nordsvenskt brukssto på 1 år som nog ska vara här över vintern. Det ska bli både roligt och spännande.

Avkastarkungen

En blå näsrygg, ett stukat ringfinger och två skrapade knogar blev resultatet av dagens avåkning på Knubben. Han är en mästare på att inge ett falskt accepterande av situationen. Lugn och fint står han medan jag grejar med sadel och stigläder. Longerar lite för att se var jag har honom och det går exemplariskt, hoppar lite i varje stigbygel på varje sida om honom och sitter upp och han står lugnt och avslappnat. Gör oss redo för ett steg framåt och då exploderar han. Det fanns inte en chans att sitta kvar.

Jag borde faktiskt ha lärt mig vid det här laget att en lugn och fin Knubben inte betyder någonting. Han är helt enkelt en rätt svår ponny att ha att göra med men ack så mycket han lär mig. Jag funderar allvarligt på att strunta i ridningen och låta honom bli den "långtygelhäst" jag tänkte från början eftersom han trivs med arbetet i kapsonen och på stången och med att ha människorna på marken.