Sista turen för året.

En härligt nyårsritt blev det så här i slutet av 2009. Vi pulsade lössnö. Det gäller att passa på medan den finns och innan skotrarna har trampat överallt. En helikopter svepte alldeles över våra skallar och hästarna blev lite brydd över den högljudda fågeln.

Efter en dryg timme när kylan tog sitt tag i tår och kinder vände vi hemmåt med nöjda hästar.

Midvinterns köld är hård

Minus 26. Herkules skiftar färg från svart till grå.
Kylan verkar inte bekomma märkbart, ändå stallar vi in dem halva dygnet var.

Julaftonsskötsel

Fia spanade i fjöset med alla lukter och mystiska ljud. Vi påbörjade också böjning och ställning åt vänster.

Knubben var lite vild och ville inte riktigt vara med när Erica longerade. Han gick såsmåningom finfint.

Harry såg till att Herkules fick pedikyr och blev julfin.

Yra och Mylta fick springa lite i nysnön på lägdan innan vi gjorde helg.

Det roligaste jag vet!

Hästarna med allt vad det innebär är det absolut roligaste jag vet. Jag har en himla tur som har flera egna och dessutom så gott som på hemmaplan.

Jag på Fia och Harry på Herken skrittade ut i snön idag igen. Fia var lugnare än igår och taktade mycket mindre. Hon visade idag att hon förstått lite av tygelns betydelse. Hon gav efter mjukt och fint åt vänster. Jag tror att högersidan kan bli lite klurigare för henne.

Herkules knatade också på fint. Harry gör ett bra ryttarjobb. Han har blivit så stor och vuxen i kroppen nu. Fast det är väl som det ska när han snart går in på sitt fjärde år.

En pigg och glad Knubben longerades en kort stund. Han har en fin trav nu och är så känslig och lyhörd fastän han är pigg. Tjock som bara den är han däremot. Det är inte helt lätt att hålla vikten på russen. Dom lägger på sig av lite och ingenting.

Mylta longerades också en kort stund och sen gick vi på promenad. Hon är störtskön den hästen. Ska se om vi inte kan spänna för henne nån dag under julledigheten.

Lägdtur med sällskap

Alla tre storhästar fick komma ut på en snöpulsarsväng runt lägderna. Harry på Herkules, Harriet på Lina och jag på Fia. Lite kallt om kinderna och tårna var det, men roligt.

Det är egentligen den första riktiga svängen på Fia. Hon är stel som ett kassaskåp och kan springa väldigt fort framåt, inte så att hon nyper i utan mer att hon struntar i vad man vill där uppe på hennes rygg. Å andra sidan ska jag inte anklaga henne för att vara en dålig häst då det mesta beror på att hon inte kan eller förstår "ridsignaler" ännu.

Herkules bjöd på lite krumsprång men husse sitter ju som en smäck i sadeln så det hade han inget för. Han, Herkules alltså, var rätt trött och svettig innan vi var hemma.

Lina skötte sig exemplariskt som vanligt, hennes ryttare likaså. De stegade iväg med sjumilasteg vilket ju är likt Lina och jag såg att det till och med blev en liten galoppsväng för de båda.

Dansa med Fia.....?

Ännu har jag inte bestämt mig för om Fia blir kvar. Blir hon det så har vi en mycket lång väg att gå innan vi dansar med glädje, känsla och harmoni.

Idag plockade jag fram repgrimman för att se om det gick att få lite kontakt med henne eftersom hon nu provat både en och två gånger att kliva över mig och när det inte funkade så nonchalerar hon mig istället. Hon kan väldigt mycket själv! Det enda jag lade krutet på var att hon skulle backa undan och det tog en lång stund innan hon slutade gå framåt så fort jag rörde repet. Det kändes iaf som länge men det kan ju bero på dom 25 minusgraderna å andra sidan. Sen blev jag visst hennes egendom och hon försökte spöa Demilia när hon kom fram för att hälsa....så då fick vi ta den dusten på en gång också. När jag är med hästarna är det förbjudet "hunsa" varandra mest för att det gör så ont om jag skulle råka vara ivägen.

Herkules fick också 10 min på volten. Helt plötsligt uppskattade jag honom på ett annat sätt efter att ha gjort det lilla med Fia. Mjuk och känslig var han om än med lite hyss för sig. Han visade gång på gång att han kan det där med galoppfattningarna nu. Problemet var bara att jag inte bad om dom. Det är kul när han försöker själv, men det gäller för mig att utnyttja det rätt.

Skillnaden mellan hans och Fias sätt att hålla kontakt är milsvid just nu.

Fia, fast egentligen heter hon Pia

Jo, vi är lite spontana ibland......vi hämtade hem en häst på prov idag.

Hon är 10 år till nyår, håller ponnymått (alldeles sant, jag har lyckats!!) och verkar vara supersnäll. Hon är travkörd och westernriden och det är ungefär det vi vet. Tiden får utvisa om hon blir kvar eller inte.

Foto: L Skoglund

Mylta är halt

Mylta har ont i benet och får stå inne. Vi spånade upp ett hörn på stallgången åt henne. Hon tycker att det är toppen. Första natten hade hon nog riktigt ont för då höll hon sig i stillhet och vi hittade henne sovande med magen i vädret på morgonen. Natten till igår var det bättre och hon ville gå ut på morgonen, så det fick h0n.
Imorse hittade jag både Lina och Mylta på stallgången. Mylta hade pillat upp låset på Linas boxdörr och de båda stod och kliade på varandra när jag kom.

Stackars Mylta

Det har varit en dålig höst för russen om jag ser till underlaget i hagen. Först surt och lerigt så att vi har oroat oss för mugg och sträckningar. Så kom äntligen kylan med den påföljd att det blir så knaggligt att dom knappt kan gå eller stå normalt och jag oroar mig för vrickningar.
Naturligvis så kom det en skada. Mylta är rejält halt på vänster framben. Lymfangit tänkte jag först. Nu tänker jag senskada och det känns inte så kul.