Sista turen för året.

En härligt nyårsritt blev det så här i slutet av 2009. Vi pulsade lössnö. Det gäller att passa på medan den finns och innan skotrarna har trampat överallt. En helikopter svepte alldeles över våra skallar och hästarna blev lite brydd över den högljudda fågeln.

Efter en dryg timme när kylan tog sitt tag i tår och kinder vände vi hemmåt med nöjda hästar.

Midvinterns köld är hård

Minus 26. Herkules skiftar färg från svart till grå.
Kylan verkar inte bekomma märkbart, ändå stallar vi in dem halva dygnet var.

Julaftonsskötsel

Fia spanade i fjöset med alla lukter och mystiska ljud. Vi påbörjade också böjning och ställning åt vänster.

Knubben var lite vild och ville inte riktigt vara med när Erica longerade. Han gick såsmåningom finfint.

Harry såg till att Herkules fick pedikyr och blev julfin.

Yra och Mylta fick springa lite i nysnön på lägdan innan vi gjorde helg.

Det roligaste jag vet!

Hästarna med allt vad det innebär är det absolut roligaste jag vet. Jag har en himla tur som har flera egna och dessutom så gott som på hemmaplan.

Jag på Fia och Harry på Herken skrittade ut i snön idag igen. Fia var lugnare än igår och taktade mycket mindre. Hon visade idag att hon förstått lite av tygelns betydelse. Hon gav efter mjukt och fint åt vänster. Jag tror att högersidan kan bli lite klurigare för henne.

Herkules knatade också på fint. Harry gör ett bra ryttarjobb. Han har blivit så stor och vuxen i kroppen nu. Fast det är väl som det ska när han snart går in på sitt fjärde år.

En pigg och glad Knubben longerades en kort stund. Han har en fin trav nu och är så känslig och lyhörd fastän han är pigg. Tjock som bara den är han däremot. Det är inte helt lätt att hålla vikten på russen. Dom lägger på sig av lite och ingenting.

Mylta longerades också en kort stund och sen gick vi på promenad. Hon är störtskön den hästen. Ska se om vi inte kan spänna för henne nån dag under julledigheten.

Lägdtur med sällskap

Alla tre storhästar fick komma ut på en snöpulsarsväng runt lägderna. Harry på Herkules, Harriet på Lina och jag på Fia. Lite kallt om kinderna och tårna var det, men roligt.

Det är egentligen den första riktiga svängen på Fia. Hon är stel som ett kassaskåp och kan springa väldigt fort framåt, inte så att hon nyper i utan mer att hon struntar i vad man vill där uppe på hennes rygg. Å andra sidan ska jag inte anklaga henne för att vara en dålig häst då det mesta beror på att hon inte kan eller förstår "ridsignaler" ännu.

Herkules bjöd på lite krumsprång men husse sitter ju som en smäck i sadeln så det hade han inget för. Han, Herkules alltså, var rätt trött och svettig innan vi var hemma.

Lina skötte sig exemplariskt som vanligt, hennes ryttare likaså. De stegade iväg med sjumilasteg vilket ju är likt Lina och jag såg att det till och med blev en liten galoppsväng för de båda.

Dansa med Fia.....?

Ännu har jag inte bestämt mig för om Fia blir kvar. Blir hon det så har vi en mycket lång väg att gå innan vi dansar med glädje, känsla och harmoni.

Idag plockade jag fram repgrimman för att se om det gick att få lite kontakt med henne eftersom hon nu provat både en och två gånger att kliva över mig och när det inte funkade så nonchalerar hon mig istället. Hon kan väldigt mycket själv! Det enda jag lade krutet på var att hon skulle backa undan och det tog en lång stund innan hon slutade gå framåt så fort jag rörde repet. Det kändes iaf som länge men det kan ju bero på dom 25 minusgraderna å andra sidan. Sen blev jag visst hennes egendom och hon försökte spöa Demilia när hon kom fram för att hälsa....så då fick vi ta den dusten på en gång också. När jag är med hästarna är det förbjudet "hunsa" varandra mest för att det gör så ont om jag skulle råka vara ivägen.

Herkules fick också 10 min på volten. Helt plötsligt uppskattade jag honom på ett annat sätt efter att ha gjort det lilla med Fia. Mjuk och känslig var han om än med lite hyss för sig. Han visade gång på gång att han kan det där med galoppfattningarna nu. Problemet var bara att jag inte bad om dom. Det är kul när han försöker själv, men det gäller för mig att utnyttja det rätt.

Skillnaden mellan hans och Fias sätt att hålla kontakt är milsvid just nu.

Fia, fast egentligen heter hon Pia

Jo, vi är lite spontana ibland......vi hämtade hem en häst på prov idag.

Hon är 10 år till nyår, håller ponnymått (alldeles sant, jag har lyckats!!) och verkar vara supersnäll. Hon är travkörd och westernriden och det är ungefär det vi vet. Tiden får utvisa om hon blir kvar eller inte.

Foto: L Skoglund

Mylta är halt

Mylta har ont i benet och får stå inne. Vi spånade upp ett hörn på stallgången åt henne. Hon tycker att det är toppen. Första natten hade hon nog riktigt ont för då höll hon sig i stillhet och vi hittade henne sovande med magen i vädret på morgonen. Natten till igår var det bättre och hon ville gå ut på morgonen, så det fick h0n.
Imorse hittade jag både Lina och Mylta på stallgången. Mylta hade pillat upp låset på Linas boxdörr och de båda stod och kliade på varandra när jag kom.

Stackars Mylta

Det har varit en dålig höst för russen om jag ser till underlaget i hagen. Först surt och lerigt så att vi har oroat oss för mugg och sträckningar. Så kom äntligen kylan med den påföljd att det blir så knaggligt att dom knappt kan gå eller stå normalt och jag oroar mig för vrickningar.
Naturligvis så kom det en skada. Mylta är rejält halt på vänster framben. Lymfangit tänkte jag först. Nu tänker jag senskada och det känns inte så kul.

Vi längtar efter minusgrader och tjäle!

Hagarna är superleriga och det är inte så kul. Skitigt och halkigt för alla.

Hästarna lever, allihopa

Man kan ju nästan tro att jag har försummat och glömt bort alla hästar i allt husstök. Men så är inte fallet. De lever livets goda dagar med mycket mat och mindre motion, tyvärr.

Harry har byggt "foderautomater" som fungerar utmärkt hos russen och lite sämre hos Lina och Herkules, eller med Herkules kanske jag ska säga.

Herkules har inte en ängels tålamod och förstånd, eller han fattar ju var maten kommer ifrån. Problemet är att när det är slut så sparkar han antingen sönder automaten eller skuvar runt på den så att den går sönder. I och för sig gör han lika med badkaret vare sig det är vatten i eller inte....Jag tror han gillar när det skramlar.

Nu fattas bara en termobar av något slag så vi slipper bära så mycket vatten. Men det får bli nästa år.

Herkules vill, men inte jag

Jag har tappat farten lite vad gäller hästarna under hösten. Efter nästan 4 veckors höstvila har jag satt igång Herkules idag. Han fick ett lätt pass. Kollade att "stoppen" funkade och att han tog kommandon för alla gångarter. Han fixade det galant så på en kvart var vi färdiga.

Dom andra är borstade och grejade med efter konstens alla regeler.

LIna och Herkules i vinterhagen

Russen har fått nya grannar. Lina och Herkules har flyttat in i sin vinterhage. Knubben blev mycket upprörd och betedde sig som en tjur med sänkt huvud och grävande framben, redo att gå till anfall. Det skulle gå att sätta pärer där han stått. Inte hade hans bråkstakighet gått över nu ikväll heller.
Dom andra tar det med ro. Mylta hade nog gärna bytt hage dels för att hon är lite mobbad och dels för att hon faktiskt känner både Herkules och Lina sen tidigare. Yra är den enda som är riktigt brydd. Hon kan inte äta eller något annat utan bara stå och stirra.

Det kliar och kliar

Vinterpälsarna är på gång nu.

Alla hästar fäller och ser ut som ruggugglor.

En början..

Vi kom inte så långt med hagen idag. Isolatorer skruvades på så långt det räckte och ett par tre stolp bankades ner. Stolparna är 180cm lång så jag är för kort för att slå ner dom vilket gör att allt faller på Harry. Men jag får bära ut dom istället och dra tråd när det är dags.

Skickade ett "snällapappahjälpmigmejl" och önskade en variant av foderhäckar som jag sett. Han skulle fixa det sa han. Vilken tur vi har!

Herkules var med om en traumatisk upplevelse idag. Tuppen Malte hamnade lite på villovägar och for med fullfart och flaxande vingar in under hans mage där han försökte lyfta och slog upp i hästmagen. Synd om tuppen (han klarade sig) och Herkules. Herkules fullkomligt exploderade på stället och visste inte vilket ben han skulle stå på. Det syntes som om han tyckte att det mest var äckligt. Vi som tittade på höll på att skratta ihjäl oss för det såg verkligen dråpligt ut.
Sen stod Herkules stilla på fläcken där det hände tills vi kom med kvällsmaten ett par timmar senare. Undra just vad han tänkte på?

Russen har inte gjort många knop. Jag har borstat av alla och pussat lite på dom. Knubben lyckades charma åt sig "vintermat" efter att ha stått vid grinden och blinkat åt mig halva dan. Bor man i vinterhagen så ska man ju ha skottkärremat, såklart.

SnöYra

Det händer mycket på ett år!

Höstinköp

Med några enkla klick på datorn så fick Herkules ny grimma och nytt regntäcke.
Börjes billigaste regntäcke är nog ett av dom bästa jag provat genom åren. Vi har ett sen tidigare som Lina använder och det är helt suveränt. Håller hästen torr och täcket självt torkar på ett kick. Dessutom är det inget äckligt fleecefoder utan bara ett slätt och blankt innerfoder som är lätt att hålla rent.
75 stycken impstolpar har vi också införskaffat så på söndag ska vi ut och spetta hage. Det är Lina och Herkules vinterhage som ska upp. Vi har inte kommit till skott tidigare eftersom vi inte riktigt vetat var vi skulle sätta upp den. Men nu är det dags. Bättre sent än aldrig som man säger.

Vinterutfodringen har också börjat. Lina och Herkules får hö en gång om dan än så länge. Till veckan så utökas fodringstillfällena till alla mål. Dom tjock ponnyerna får nog klara sig på betet en vecka till innan vi börjar med deras vintermat. Det är helt otroligt vilken lång betessäsong vi har haft. Russen har ju faktiskt betat sen i början av maj vilket ju blir 5 månader.

12 hovar fixade

Det gäller att ta vara på ljuset nu. Yra, Knubben och Mylta har gjort höstpedikyren medan jag rett ut alla mantovor under tiden. Yra var inte riktigt samarbetsvillig för hon bara la sig. Harry fick lov att knacka lite med raspen under magen på henne för att hon inte skulle vika ihop sig. När svägerskans tre söta grönländarvalpar kom springande och stod för underhållningen kom hon av sig och stod fint så att hovarna blev färdiga.
Knubben och Mylta stod som ljus båda två. Förväntade mig inget annat heller i och för sig.

Mylta är lite utstött i hagen och jag vet inte riktigt varför. Jag hoppas att det rättar till sig snart för hon ser lite olycklig ut. För övrigt verkar dom rätt nöjda med att ha flyttat hem till lyan.

Nu kan vintern komma

Russen har flyttat till vinterhagen. Det är bara Lina och Herkules kvar. Deras vinterhage kommer nog upp nästa helg om det går som tänkt. Det blir skönt när alla är på plats. Lite mera jobb än sommarmånaderna eftersom det ska fodras och mockas. Men det hör ju till hästlivet och jag tycker att det är rätt kul nu i början iallafall.

Rolig ridning igen

Harry och Lina har en ranchsadel på prov vilket för min del innebär att jag har fått tillbaka espaniolan. Det i sin tur innebär att unge Herkules kan "hoppa" bäst han vill för jag sitter som en smäck. Under kvällens ridtur gav han upp eftersom hans matte satt som gjuten och kunde rida framåt utan att behöva klamra sig fast på en "stjärtlapp". Det ni gott folk gjorde underverk.

Longering/markjobb

Linas svårigheter: att ställa sig i nacken, att böja på sig, att flytta bogarna, att vara lugn.

Lina tränade på: ovanstående i stillastående och i skritt på volten.

Lina förbättrade: främst ställningen till höger och lugnet.

Övrigt: Hon har lätt för påskjutet och svårt med bärigheten. Naturligtvis.

Herkules svårigheter: koncentrationen, böjning och ställning i vänster varv.

Herkules tränade på: skritt halt, trav halt, skritt galoppfattning.

Herkules förbättrade: galoppfattningarna.

Övrigt: Han lyssnade fint på röstkommandona och försökte verkligen utan slams. Roligt!

Annars då: Russens vinterhage har fått sig en genomgång och några stolpar är bytta.

En söndag som alla andra

Lina provar ny sadel.

Herkules följer fotbollsmatch.

Vill ha!!

Jag brukar inte vara så svag för blingbling till hästarna utan tänker ofta väldigt praktiskt.
Men ingen regel utan undantag förståss. Detta pannband skulle jag och Herkules väldigt gärna vilja ha. Inte nog med att det bara är fint allt överskott från försäljningen går till funktionshindrade och svårt sjuka barn via Kronprinsessan Victorias fond & Min Stora Dag.

Dessutom skulle jag vilja bygga ett fint huvudlag åt både Knubben och Herkules här.
Ska suga lite på karamellen innan jag bestämmer mig.

Tråkridning

Det var inte särskilt roligt att rida ikväll. Herkules var på ett helsikes humör. Tänkte jag trav så körde han huvudet mellan frambenen och bjöd på fina bakut- eller bockserier. Efter tio såna resor hade jag ganska ont i armarna och mellan skulderbladen av knyckarna han gjorde. Han blev en aningen stark och tung. Däremellan försökte vi oss på sidvärtsövningar i skritten för att han skulle få nåt annat att tänka på, men se då kunde han ju ruska på skallen och ta skänkeln som framåtdrivande istället för sidförande och det med tillhörande studs. Jobbigt!!
En annan taktik togs till, klättring. Lägdbackarna är rätt tuffa och jag tänkte att han får skritta ur sig odygdigheterna uppför. Herkules tyckte att uppförsbackar är bra ställen att öva stegringar på......då gav jag upp och gick hem.

Mylta och Knubben

Tömkörde Mylta runt byn idag. Det gick sådär. Hon var seg och ville inte alls gå framåt, inte ens på hemvägen. Det kan vara så att hon är lite trött efter det regndygn som varit. Dom andra var också lite loja och ville mest bli klappade på.

Gjorde ett pass med Knubben i kapsonen. Vi fick till en galoppfattning idag också! Visserligen blev det fel galopp men det bryr jag mig inte om. Han gjorde ju det han skulle och travade inte bara på som han gjort tidigare. Det är roligt! Nu skulle vi bara behöva tränarhjälp så jag vet att vi är på väg åt rätt håll.

Ikväll blir det nog en sväng med Lina och Herkules.

Hästbus

Det är bandtraktorn som låter styggt i bakgrunden.

Russafton

Alla tjocka ponnyer har blivit riktigt borstade, vilket ju är alla fyra. Det var välbehövligt och apselut (som Koola Viola säger) nödvändigt.
Det är mysigt att stå där mitt ibland dom och borsta samtidigt som dom börjar klia på varandra. Demilia och Yra välte nära nog varandra i sina försök att klia bäst och på rätt klifläck.

Motionerande blev det också. Demilia fick sig en liten prommis och jag provade lite i kapsonen. Fytusan vad hon är duktig!!!

"Kapsonade" med Knubben också. Tjolahopp så fick vi till en riktigt fin galoppfattning idag. Det var tokroligt! Jag som inte trodde att vi kunde.

Yra motionerade sig själv med diverse krumbuktande runt runt.
Mylta hon tittade mest bara på och väntade vid borsten samt bar runt på spöt en sväng.

KNUBBEN....!!!

Yra är den tredje "ungen" i ordningen som han ställer upp för........

Alltså, det blev nåt tok med filmformatet ser jag...han ser INTE ut så där....tror jag...

På "hundprommis" med Mylta och Demilia

Vi promenerar våra hästar rätt ofta. Nyttigt för mig och nyttigt för dom. Känner mig lite som hundCesar på TV när jag gör sånt. Idag var målet att Demilia och Mylta skulle bli kompisar på riktigt. Mylta har varit lite skraj för dominanta Demilia men vill liksom ändå vara med henne och Demilia har "fostrat" i tid och otid vilket gjort Mylta bekymrad. Jag gör en "Cesar" tänkte jag, och vi gick. (Jag vet, hundar är rovdjur och hästar är det inte, men båda är flockdjur.)

Gemensamt passerade fröknarna ungar på skateboards, livsfarliga dikesmonster, morrande gräsklippare och "attackerande" hundar samt en stor flock kanadagäss som försökte landa på vår huvuden med tillhörande ljudeffekter. På det sättet blir man polare.

Som synes gick det finfint. Vad annars liksom?

(jag vet, Mylta behöver en ny grimma)

Hemma igen så delade Yra och Demilia på mineralbaljan medan jag och Knubben tränade.

Han gick jättefint. Övergångarna mellan öppna och sluta sitter som en smäck nu.

Vi gjorde en del travarbete på volten. Det enda är att han blir raskare i högervarvet och flyter iväg. Jag är helt säker på att det mest beror på mig att det blir så.
Vi skulle behöva ett staket att träna längs med. Gräsytorna är så stora att jag "tappar bort" mig var vi är i rörelsen, det finns inget bra att förhålla sig till. Dikeskanten har varit ok men för att komma igång riktigt med travjobbet känns det som om det skulle vara bra med lite "stöd" av en vägg eller staket. Ska klura på hur det ska lösas. Vi tog hjälp av hagen en gång men det var ingen höjdare eftersom Knubben tryckte rumpan in i eltråden och ni kan ju gissa vad han tyckte om det....nä, staketbygge måste det bli.

Ny beteshage!

Att sista augusti släppa på grönt och fint bete känns lyxigt. Herkules och Lina lyfte inte sina huvuden på ett par timmar. Undrar om dom kan spricka?

Linas mage behöver ju inte bli mycket större så nu blir det till att motionera!

Yra har stått modell....

...kan man tro iallafall. Persikolikör från Tallinn är det om inte annat.

Är hösten här?

Lina och Herkules bete börjar tryta lite. Visserligen har dom en del hull som bara mår bra av lite sämre mat....hur som helst blir det en ny hage i dagarna. Dom ska få gå på återväxten på lägdan bakom garaget. Magomfånget lär nog öka igen.....

Russen klarar sig bra i sin hage. Dom har också rätt långa mått runt magen och får gå där ett bra tag till framöver innan det är dags för vinterfodring. Det är vädret som bestämmer när det blir.

Rid aldrig fortare än din skyddsängel kan flyga

Idag hann hon med trots flera galoppvändor. En 6 km sväng med mycket trav och galopp blev det. Herkules var fin att rida fast han blir lite "tung i huvudet" ibland.

Harry "slet" med Lina för hon stressade upp sig så svetten yrde. Hon är sån vissa dagar.

Russen är också ompysslade och Mylta tömkörd.

Travartur med Lina och Herken

Rask trav längst bort i byn, lite skritt genom skogen och trav i långsam fart hemåt. Givetvis var det nära en avåkning denna tur också. Två tranor flög upp alldeles nära och överraskande, eller åtminstone tyckte hästarna det. Det är tur att min reptilhjärnas reflexer fungerar mellan varven så att jag sitter kvar. Rolig och härlig tur var det. Både folk och fä var nöjda när vi var hemma.

Russgänget har bara blivit borstade och pussade på. Demilia är inte lika "arg" nu som första dagarna och Mylta försöker fortfarande charma henne fast det går lite trögt.

En regnig dag som denna får hästarna drömma sig bort till lata soldagar. Tidigt imorse, eller snarare inatt, klockan 03.00 var jag ut och la täcken på storhästarna. Jag kunde inte somna om när jag vaknade av regnet och tänkte på stackarna som har så dåligt med skydd. Dom var lite brydd när jag kom med pannlampa i mörkret och inte så kalla och blöta som jag trodde.

Lina och Herkules har fått sig en liten motionsrunda. Herkules är nog i växartagen igen för han kan inte hålla reda på benen. På släta landsvägen snubblade han och knäade. Det blev mest skritt efter det.

I russhagen råder lite förvirring ännu. Demilia är verkligen jättesöt, Yra är inte helt övertygad däremot och delar nog inte min uppfattning. Mylta har lite svårt att bestämma sig för vem hon ska vara med, Knubben och Yra eller med Demilia. Det ger sig nog inom ett par dagar.

En ny bekantskap

En mycket bestämd och välutbildad russdam vid namn Demilia har kommit för att bo hos oss ett tag. Yra är lite rädd för henne för hon biter henne i rumpan. Mylta vill väldigt gärna vara hennes kamrat men får sig också ett nyp då och då. Knubben tar det hela med ro och står en bit ifrån och tittar på.

En mörkbrun häst är framåt och villig

välj en black om hästen ska vara billig

Tänk på att skimmeln är trög att rida

medan fuxen oftast inte står på din sida

Den bruna hästen är den bästa du kan få

den är kraftig, senig och den kan du lita på

ur: Stallmästarens bästa tips, knep och gamla huskurer

Krutdurken

Han börjar ju veta vad uteritter kan innehålla nuförtiden och får därmed tid över att hitta på bus. Vi gjorde en skritt- och klättrartur denna afton och medan vi stod stilla i en halt för att vänta in vårt vanliga sällskap så exploderade han i en fin serie av kapriol, ballotade och croupade utan inbördes ordning. Det var rena turen att jag satt kvar kan jag säga.
Lina var också på hugget och skummade mellan bakbenen innan vi var hemma fast vi bara skrittat. Sicken dam!

Mylta har tömkörts ikväll. Hon är så otroligt lugn och fin, trots Yras vilda hoppande runt omkring oss knatar hon bara på som en gammhäst. Det är lyxigt att ha en sådan cooling till ponny.
Knubben fick vilodag men verkade inte så nöjd över det, han ville gärna vara med och gick med en stund bakom ryggen på mig.

Yra kan hon

Tidigt ringde telefonen och talade om att Yra var på rymmen. Hon hade kämpat sig fram genom det tjockaste brännässelsnåret, brytit av en stolp och klivit över tråden. Hon är nu på rätt sida stängslet och hagen lagad. Hon fick förresten prova bett igår och det gick fint.

Knubben och jag tog ett pass med stången igår igen. Han var lite "på" och gick emot en del dessutom var han stel som en pinne i vänstersidan. Jag tycker att jag hade lite bättre kläm på det hela än sist och det är ju bra.

Regn, regn, regn

Lina och Herkules går och huttrar under täckena, eller åtminstone tror jag det. Deras hage är lite dum för den bjuder inte på så mycket väderskydd. Herkules tycker mest att täcken är något som ska "dödas" när jag kommer för att täcka. Linas täcke brukar bli runt kastat och ihopstampat innan jag fått på hans och fångat in henne. Han skulle säkert vara en duktig mattdammare.
Knubben och flickorna klarar sig bra på sitt hull och den skogtuss dom har i hagen och verkar inte särskilt besvärade av regnet. Oftast när man kommer dit står dom torra bland några buskar och undrar vad jag vill när jag kommer tjavandes i stövlar och regnrock.

Det blev ingen Herkules ikväll...

Jag såg vad klockan var och iddes inte göra mer ikväll än att visa upp snällastesnällaste Mylta.Hon har börjat med bett i dagarna och tycker att det är lite krångligt ännu. Unghästar brukar ändå finna sig snabbt i nya saker och hon är nog inget undantag. Hon är supercool i all hantering och växer så det knakar, fast kanske mest på mitten just nu. Meningen är att hon ska köras in i höst. Jag har bestämt mig för att inte börja träna henne i den akademiska banan förrens det är gjort, fråga mig bara inte varför för det kan jag inte svara på.

Hon ser väl ut att kunna bli en duglig körponny?

Hur svårt ska det va?

Jag blir tokig!!! Två tyglar att hålla reda på samtidigt som jag ska gå och dessutom se till att Knubben inte ramlar ner i nåt dike är för mycket för mig. Ibland får vi till några lysande steg och det verkar gå åt rätt håll men det känns lite långt mellan dom tyvärr.
Harry ska filma oss i helgen så att jag får se hur det ser ut och kanske jag kan rätta något fel på mig själv. Sen måste han få ett nytt huvudlag som är gjort för ändamålet eftersom kapsonen inte sitter särskilt bra. Nu är det dags att ta itu med nästa häst, Herkules, och sen är det go´natt.

Snälla grannar

Det finns omtänksamma och snälla människor som ringer till oss när något inte ser ut att stå rätt till i hagarna. Eller när dom är på rymmen mitt i nätterna för den delen...

H fick ett samtal mitt i dan att en av hästarna inte såg kry ut och låg och flåsade i hagen. Han fick inte tag på mig så han åkte från jobbet för att kolla läget. Tack och lov var det bara Yra som låg rak lång med magen i vädret och snarkade. Hon hade tagit sig en liten förmiddagsvila precis som när hon var fölunge och använde tröskeln till ligghallen som huvudkudde. Med en tjock gräsmage som guppar i takt med snarkningarna ser man nog inte så kry ut.

Yra kan låta. Hon protesterade å det bestämdades för att slippa gå åt vänster idag. Piper, väser och låter om sig. Jag väntar bara på att frambenen ska börja trumma.

Mylta slog framknäna i lokerna medan hon travade runt mig på volten. Hon förstod inte riktigt vad som hände och blev lite bekymmrad för en sekund. Lite synd för hon gjorde en fin sökning framåt-nedåt och borde ha belönats för det istället för att få blåmärken.

Knubben går som en klocka. Idag bjöd han till och med på ett par steg galopp! Den finns där!

Trollbunden

Han är bekymrad.

Sommarens rufs har ersatts av prydlighet. Det sträcker och luggar.

Han kan inte röra sig. Jag löser flätan och han är fri igen.

SnöYra, den ljuvliga!

Hon ser mig alltid.

Tittar under luggen på avstånd.

Smyger upp bakom.

Utforskar och undersöker.

Hon är alltid med.

Hennes tid är nu.

Just nu.