En väg kantad av höga snöplogkanter och snötyngda träd blev vår utsikt från Mylta och Fias rygg. Vi skrittade bara bort till vändplan fram och tillbaka. Fast jag måste nog tillstå att Mylta travade mest hela tiden och det för att hålla jämna steg med Fia. Vilja fick stanna ensam hemma i stallet med Harry som enda sällskap. Hon tyckte inte om det och försökte helt sonika gå igenom boxdörren. Hon hade inte lugnat sig förrens hon stoppat huvud in i Harrys jacka. Sen gick det lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar