Åringen

Den 13 juni när solen stod som högst på himlen kom hon till världen ute i gröngräset. Fia hade valt den högsta platsen i hagen och hade Maja som vakad en bit ifrån.

Hon var snabbt uppe på benen och visade sig vara både modig och kavat var från första stund. 

Fia hade och har fullt sjå att hålla reda på henne. 

Hennes ankomst rönte stort intresse bland de andra som intresserade hängde över tråden i timtals för att titta och kanske få snusa lite på nykomlingen.

 Under sensommaren började hon ledtränas. Vi nöjde oss med ett eller två steg framåt för varje träningstillfälle. Klappa- och petaleken tyckte Vilja var en av de bättre och stod som ett ljus så länge någon orkade gulla med henne.

 Namnförslagen var många och det var svårt att bestämma sig. Vi ville ha ett namn med en positiv innebörd och det var inte enkelt. Olika blomnamn och egenskapsnamn passerade i en strid ström. Tillslut blev det rätt och slätt Vilja.  Nu hoppas vi på att det betyder att hon har samarbetsvilja och inte en allt för stor "kan- själv- vilja".

Gårdsäventyr blev det en del av. Välta hovslagarlådan och se hur långt hon kunde springa från sin mor innan hon blev orolig var det roligaste. En och annan kortare promenad runt husen och lägderna i sällskap av mig och Fia var hon också på. Lite vidlyftig var hon dock och sprang ibland hem i rasande fart när russen ropade efter henne. 

När betet började tryta i hennes födelsehage fick hon och Fia flytta in hos russen. Som vanligt när det gäller fölungar tog Knubben på sig att sköta om henne medan Fia vilade.

Snabbt lärde hon sig att hänga i gluggen av Knubben och de andra, liksom att följa en flock till vattenhålet. Gå igenom elstängsel lärde hon sig också efter att ha lagt sig för nära vid vila och råkat kliva upp på fel sida när det var dags att vakna igen. Lättaste vägen till morsan var ju såklart rakt igenom eltråden då.

 Att gå i den stora hagen gjorde henne stark och sund. Ben och kropp växte så det knakade under hösten och återigen är hon inne i en kraftig tillväxtperiod.

På senhösten fick hon börja gå med som handhäst. Till en början var hon inte helt övertygad om att det var en god idé och bet ryttaren i benen i protest. Nu följer hon fint vid Fias sida och verkar tycka att det är roligt att se något annat än hagen och russen. Vi har så smått börjat trava korta sträckor.

 I dagsläget övar hon galopp så fort hon får chansen. Däremellan försöker hon skrämma båda stora och små hästar utan större framgång. Vi har haft en period som heter "ta-mig-om-du-kan" vilket har resulterat i många galopprundor i hagen. Avvänjning från sin mor har vi tagit etappvis eftersom vi inte har tillräckligt bra hagar. Vilja sover ute med russen och Fia får gå in i stallet och vila nattetid och det funkar jättebra.

I år blir hon åring och en lång betesperiod väntar henne innan vi spruttar igång med inkörningen till hösten.