Tidig morgon gav vi oss ut. Precis som vanlig red jag Maja och Harry Herkules. Vi skrittade ett par kilometer och travade några kilometer och tog en galopp sista kilometern. En nybruten väg blev dagens äventyr där hovarna sjönk djupt i lera och vi kom förbi ett gäng silvergranar som blänkte så fint i skogskanten. Jag blev glad då vi fann att det är den en av få svängar det går att rida runt. Annars brukar det bara vara rakt fram och sen får man vända för att komma tillbaka.
Maja börjar vara i riktigt fin form, hon är otroligt lätt tränad. Idag var det dessutom första gången jag red henne på bett sen hon kom till oss. Det gick hur bra som helst och vad annars var att vänta egentligen. Vi konstaterade att det har tagit ungefär ett halvår för henne att bli en glad häst igen i jämförelse med när hon kom till oss i julas.
Herkules går som tåget och är numera stark som två oxar. Han flyter fram i terrängen och det är inte mycket som hetsar upp hans sinne. Han kämpar på med att få igång galoppen och öka sin spänst. Vattenpölar är inte det roligaste han vet och går gärna en omständlig krok för att slippa men i morse släppte den spärren också efter att hussen envisats lite.
Tänk att det kan vara så roligt att rida!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar